Ledningskultur -politikens ansvar

Ingen har väl undgått att läsa i media om tvivelaktiga avtal och förmåner i landstinget. Lena Thelins avtal är bara det sista i raden av flera konstigheter.

Jag har vid ett flertal tillfällen fått försvara att jag anser att det är min skyldighet som förtroendevald att inte lita på tjänstemännen. Utan kräva att jag får underlag som jag kan lita på. Jag bryr mig helt enkelt inte om vem som är författare, jag bryr mig om det som skrivits eller sagts ger mig en objektiv och saklig grund för mig att ta beslut på.

Vi har en delegationsordning i vår organisation som bygger på tilltro. Inte till enstaka människor utan till att riktlinjer följs och rutiner undanröjer risker. Den tilltron krävs för att jag ska kunna lita på vad som sagts och skrivits. Mitt förtroende har utmanats länge. Men nu är det i det närmaste helt förbrukat. Det finns ett glapp mellan våra riktlinjer och rutiner och de möjligheter vi har att säkerställa riktiga beslut.

Det viktigaste är, precis som Erik Lövgren (s) poängterar, att vi fokuserar på framtiden. Hur förtroendet kan återställas. Inte bara mitt. Utan medarbetares och befolkningens. Det går inte att stoppa huvudet i sanden. Vi måste ta reda på vilka rutiner som brustit, vi måste erkänna misstag, vi måste lägga korten på bordet osv.

Landstinget har fantastiska medarbetare och jag är helt övertygad om att de flesta drivs av en vilja att göra rätt, men organisationskulturen måste förändras. Vilket jag ser är en prioriterad fråga.

Men jag är osäker på om de åtgärder och aktiviteter som kopplats på verkligen är tillräckligt effektiva. Det går inte att förändra en organisation med lite mys och pys. Med en folder. Det gäller för organisationen att slå fast vad som är önskvärd attityd för organisationens medarbetare och vad som är acceptabel värdegrund. Brister medarbetare och chefer ska det synas direkt i lönekuvertet.

För att  vi som politiker ska kunna lita på att delegerade beslut följer våra riktlinjer måste önskvärda värdegrunder och attityder spridas till var organisationsmedlem och varje ledare måste föregå med gott exempel. Vi måste agera direkt om det brister. Delegation är en frihet som bygger på förtroende. Missbrukas det förtroendet så ska friheten ryka. För det är alltid vi politiker som har det slutliga ansvaret. Resultatet av den externa och interna utredningen är viktig. För vårt fortsatta arbete. Det kan inte bli en pappersprodukt som landar i en byrålåda.

Så min fråga till Erik Lövgren blev, är du beredd att vidta de åtgärder som kan komma att krävas för att återfå förtroendet? Kommer de utredningar du hänvisat till ge svar på det? Kan du tänka dig att koppla lönesättning till landstingets värdegrund? Är du beredd på att kräva mer och tydligare krav på redovisning av delegerade beslut?

Svaret ger mig tyvärr anledning att tro att det nu som tidigare inte kommer bli någon verklig kulturförändring i landstingets ledningsstruktur. 

 

Erica Markusson

 

 

 

 

Share