Jämlik och jämställd vård

Barnens farmor, 81 år, var frisk, vital och duktig på att arbeta. Hon var i lagårn varje dag och bjöd på både fika och mat till de anställda på gården. I januari fick farmor svår värk i magen. När natten kom svimmade hon av smärta på väg till toaletten. Farfar blev orolig och ringde sonen och tillsammans bestämde dom sig för att ringa ambulans. Ambulansen kom – tog några prover – men tyckte att det var onödigt att ta med farmor in till sjukhuset eftersom det var så mycket överbeläggningar att hon skulle bli liggande på en brits hela natten. De tyckte det var bättre om hon stannade hemma och gick till vårdcentralen dagen efter.

Dagen därpå, hjälptes sonen och farfar åt att få en mycket sjuk farmor till vårdcentralen. Läkaren ställde diagnosen urinvägsinfektion trots att ingen infektion kunde ses på urinprovet. Läkaren föreslog att hon skulle återkomma dagen därpå med ett prov med morgonurin.

På den tredje dagen var farmor svårt medtagen och kall. Sonen ringde vårdcentralen, beskrev läget men fick ändå tjata till sig en ambulans som då beställdes av vårdcentralen som prio tre. Farmor kom in till sjukhuset först på eftermiddagen. Dagen efter opererades hon för tarmvred.

Tre dagar senare blev vi kallade till sjukhuset för att ta ett sista farväl – farmors liv gick inte att rädda. När jag frågade kirurgen om hennes ålder hade bidragit till det snabba slutet fick jag ett klart besked. – Det fanns bara en faktor och det var tiden – hon kom för sent!

– Hade vården behandlat en ung man på samma sätt?

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) är målet för hälso- och sjukvården en god
hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Men verkligheten ser
annorlunda ut vilket uppmärksammades redan 2004 i Socialstyrelsens rapport ”Jämställd vård”. Rådande maktstrukturer och attityder inom hälso- och sjukvården har stor betydelse för hur ohälsa och symptom bedöms.

Folkpartiet föreslog i en motion 2005 att landstinget genom bl.a. statistik och verksamhetsanalyser skulle kartlägga hur behovet såg ut i vårt landsting. 2008 gjordes en kartläggning av jämställdhetsläget och 2010 presenterades denna slutrapport som skulle bli startskottet för arbete med jämställd och jämlik vård.

Våren 2011 bestämde sig Folkhälso- primärvård- och tandvårdsnämnden att ta stafettpinnen och tillsätta en parlamentarisk beredning om hur landstinget skulle arbeta med jämställd och jämlik vård och vårt resultat till förslag ser ni i handlingarna i dag.

Det är positivt att förslaget till plan är uppe just idag när vi är mitt uppe i arbetet med styrkorten för 2014. Nu kan mål och mått för jämställdhet och jämlikhet för första gången systematiskt arbetas in i styrkorten. Det kommer också att kunna resultera till att landstinget Västernorrland kan visa på resultat där alla ska ha rätt till lika vård oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning, funktionshinder, geografisk ort eller socioekonomisk status.

Ingeborg Wiksten (FP), ordförande för Folkhälso-, primärvård- och tandvårdsnämnden

Landstinget Västernorrland

error